när verkligheten springer ikapp

Jag grät just till "Friends". Hur mycket säger det om dagens tillstånd? Det var avsnittet där Ross får ett barn. löjligt jag vet men men va gör man?

Jag har haft fullt upp senaste dagarna.. vet inte när jag sist skrev men har iaf haft roligt sen dess. Imanuel har varit här och hälsat på vilket resulterat i väldigt mycket häng med gänget och på tok för lite studerande. Vi har haft lovsångs kvällar och bönestunder, fika och lunch och middag, spelat spel, sett film osv.

Det har varit fantastiskt roligt, men det dröjde inte länge innan verkligheten kommer ikapp. Faktum är att jag har missat drygt 1/3 av denna terminen i skolan på grund av den här himla foten. Vad jag står inför nu är en uppsats på 2000 ord som ska lämnas in på fredag (inte påbörjad) sen en ännu större uppsats på jag vet inte hur många sidor, drygt 10 kanske, som ska lämnas in den 7:e mars (inte påbörjad). Utöver detta har jag självklart fulla skoldagar med antingen föreläsningar eller praktik.. Paniken är enorm men samtidigt är jag fortfarande jag så jag sticker huvudet i sanden och ser ett "Friends" avsnitt istället.

Nu ska jag iväg på lunchbön på skolan, hoppas verkligen det kan motivera mig och uppmuntra mig. Sen har jag seminarie till klockan 15. Sen hem o jobba jobba jobba.. (Är iaf planen får se om jag har kommit ur min "jag ger upp" - fas då)..


hoppas ni får en bra dag