Blev toktrött när det var dags att skriva rubrik.... sry

Oj oj tänk va mycket nytt på bara en dag....  eller ja... nu överdrev jag nog lite grann. men ändå..

Efter lite föreläsning och sånt i skolan så bar det av för att göra en riktig julhandling. Imorgon är det julfest med Fire vilket betyder julbord.. vilket i sin tur betyder att det behövs inhandlas mycket mat.
Jag, Sys och Marcus möttes upp vid Willys och satte oss först en stund för att tänka igenom vad som egentligen behövs. Efter en kort diskussion och en prydligt nedskriven inköpslista satte det av in i butiken. Jag måste säga att det är ett fåtal gånger jag har haft så roligt i en matbutik. Vi skrattade flera gånger så mycket att vi knappt kunde gå rakt... som vanligt var Marcus värst.. han ska liksom alltid bli så högljudd å så ;)

Det blev en minst sagt flummig shopping tur men till slut var vi klara och bar iväg med grejerna till kyrkan (så skönt det är när kyrkan ligger bredvid matbutiken).

För att fira vår duktig-het gick vi upp till Månen för en kort fika och julmusik.

Sen dagens första nya grej. Jag och mitt blivande lovsångs-band, eller team-blue eller vad vi nu ska kalla det, träffades första gånger för att spela tillsammans. Måste säga att detta gick över förväntan. Vi var bara tre stycken men ändå. Vi skrattade lite, spelade mycket, provade lite stämmor och kom fram till att detta nog kommer bli bra.

Sen hem och då kommer vi till dagens nästa nya grej... *Trumvirrvel* .... jag har griljerat min första julskinka *folkets jubel*, tackar... Måste säga att det inte är helt lätt när man har en mamma som ger ett recept som är "ett ägg och så lagom med senap... och sen lagom med ströbröd"

Resultatet får jag smaka imorgon... 

Sen var det nog slut med nya saker för idag... jag är ändå rätt trött..

Lämnar er med en fantastiskt söt norrlänsk-pojke. Jag älskar barn med dialekter

"I'll see you in another life when we are both cats"

Vill ni veta en känsla som jag inte tycker om? 

Känslan av att något bra är på väg att ta slut.

Denna veckan är sista veckan på denna terminen, eller i alla fall sista veckan innan folk åker hem för att fira jul, eller för att flytta tillbaka hem. 

I fjol var denna veckan en blandning mellan skratt och gråt. I år... i år vet jag inte hur jag ska känna. Jag är frustrerad. Frustrerad över hur så många som jag tycker så mycket om bara får vara nära mig en kort tid i mitt liv. Jag tycker inte det är rättvist. 

Hur är det egentligen meningen att man ska hantera sånt här? Kan någon tala om det för mig? För jag förstår verkligen inte. Samtidigt som jag undrar, vem får man kvar om man bara blir nära de som alltid kommer finnas där? 

Jag avskyr avsked. Och jag kan bli irriterad på folk som inte har svårt för det. 

Hela mitt inre skriker "Lämna mig inte!!", men vad gör det. Everythings comes to an end... 

Det skrämmer mig när jag inte minns mitt sista samtal med någon... I stunden tänker man aldrig att nu är sista gången som det är så här. Sista gången jag står här och du där, vi skrattar och vinkar lite lätt innan jag går in genom porten.

När man sen inser att det va sista gången inser man vilket dumt samtal man just haft, man inser att man inte är speciellt bra på att ta vara på det man har... men men antar att det bara är att lämna sitt förflutna bakom sig, och vem vet kanske korsas våra vägar igen.

"I'll see you in another life when we are both cats"

Ska försöka sammanfatta vilka olika "state of minds" jag har gått igenom de sista dagarna

Detta var jag igår, till höger jag på förmiddagen
och till vänster jag på kvällen

Kaffe kan ändra vilken dag som helst, 

Drömmen just nu är att få en bamsekram.

Vart ska vi sova i natt?

Tänk hur det kan vända. En ganska grå och trist dag blir en toppen kväll.

Det började med en middag med syster och svåger. En syster som skrivit väldigt fint om julstressen Här: http://gullstrandstz.blogspot.com/

God mat om än lite stressigt för vi skulle iväg på Reclaim God i Pingst. Ett härligt möte måste jag säga. Det var välbehövligt. Sen blev det fika en trappa ner med tillskottet Marius och David. En helt hysteriskt rolig fika om jag får säga det själv. Ni vet när man får skratta så där högt och liksom ta sig för magen och kasta sig runt på stolen. Fina vänner och fantastiskt sällskap. Ibland är sådana dagar som man bara måste få skratta, släppa allt som inte går som man vill och är jobbigt och bara skratta. Skratta högt.

Innan vi gick försökte jag lära David den härliga gamla "dängan"

Det va väldigt roligt det med.

Nu innan jag somnar ska jag dansa bort alla bekymmer till "vart ska vi sova i natt".

När man ligger vaken några timmar bara för att tankar och klumpen i magen vägrar släppa.

Efter en natt nästa helt utan sömn är jag trött...

Jag vaknade vid fyra tiden och har sedan dess legat och stressat upp mig över saker som behöver göras, oroat mig över sånt som gör mig nervös.... vridit mig tills lakanen varit ett fullständigt virrvarr...

Oro är nått som inte är lätt att hantera när man är en person som omöjligt kan stänga av tankarna. Istället ligger jag där och oroar mig, blir nervös.

Sen blir jag ledsen när jag tänker på att sannolikheten att det jag drömmer om ska hända är extremt liten...

Jag är en fegis låt oss landa vid det.


Idag är det torsdag. Jag har seminarium på för middagen, som jag inte alls orkat förbereda. Fake it until you make it?
Ikväll är det lovsångskväll med Fire. Jag kommer nog gå till kyrkan nästan 2 timmar tidigare bara för att få vara själv med flygeln en stund. Det brukar vara det bästa bot-medlet mot tankar som vägrar skingras.

För att avsluta med något lite mer positivt kan jag rapportera att snön ligger vit över Skövde, solen skiner och himlen är blå.

Snö, tänk att den kom till slut

Den första snön har kommit... Det är något speciellt med den varje gång. Jag vandrade hem från engelska lektionen vid sju-tiden idag och inser efter en stund att det inte är regndroppar som kommer ner ifrån himmelen, det är snö!

Härligt värre!

Jag går via Ica hem och när jag kommer ut efter en kort stund inne i butiken möts jag av en snötäckt parkering. Så ljust det blir.

Jag vandra sakta hemåt med ett stort leende på läpparna och tänker att det här är väl ändå en ganska bra dag (fick även veta att jag klarade uttals-testet i engelska, endast 4 fel, näst bäst i klassen *klapp på axeln*). När jag närmar mig mitt hus så möter jag två unga män som dansar och jublar. Ni anar inte hur mysigt det såg ut. Den ena killen (tror jag) försökte muntra upp den andra, han sa " man kan liksom bestämma sig att vända livet till det bättre" och så jublade honom Den andra killen stämde in i jublet och dom skrattade högt. Den ena vänder sig till mig och säger "kan jag få en kram?" jag blev lite paff och avböjde försiktigt varpå han svarar "Det gör inget, jag försöker bara skoja lite med min kompis här".

Mer spontana jubel åt folket säger jag. Jag vill också ha en kompis som jublar och dansar med mig på en promenad i första snön...

Kanske kanske att det blir snötäckta granar
och kanske att man får pulsa runt med snö till knäna

And dreams...

Someday

Ännu en vecka har nått sitt slut. En vecka som jag trodde skulle gå otroligt långsamt men faktum är att den gått väldigt fort.

Jag har haft sista veckan på praktiken, härligt härligt. Fick till och med en present idag... Jag gillar presenter.

Jag har bestämt mig för en sak. Jag ska liksom inte tänka så mycket utan istället göra mer. Jag drömmer liksom så mycket men gör så sällan något åt mina drömmar. Så imorgon blir det av... om jag vågar....

Men imorgon är en annan dag. Du kan ju smsa mig imorgon och påminna mig om att jag ska våga...
ha en fin fredag natt... Kram