Såpbubblor

Ibland är jag rädd att känslan av att "det går bra nu" eller "här hör jag hemma" är lika skör som en såpbubbla. Att de minsta lilla som rubbar balansen skulle få det att brista.

Jag har haft en bra helg, en rolig helg, en intensiv helg... Det är så fint när man känner hur vänskaper växer. När man kan prata med en vän och känner att de ger energi att prata med den. Detta kan vara helt oberoende av ålder. Vissa personer tar energi och vissa ger energi. De kan båda vara goda vänner men ändå på så olika sätt.

Idag gick det nästan hela dagen utan en droppe regn. Jag hann tänka säker 20 ggr idag " va skönt att det inte regnar för en gångs skulle" och sen nu ikväll när jag gick hem från en härlig gospel konsert så kom det. Idag igen.

Nu är jag trött och då går tankarna på högvarv. Ska nog sova lite.. Bästa som hände idag var ikväll när jag fick en myskram av en supersöt pojke på ett och ett halvt år. Han har varit svårflirtad men nu så :) Plötsligt händer det.... må inte bubblan spricka

Läraryrket..

Att läsa till lärare är en otroligt berg- och dalbana. Det är det kanske för alla som pluggar men jag menar kanske till och med hela yrket. Ena stunden är man så inspirerad så det bubblar över och känner en sån glädje över yrket man valt, andra stunden möter man en situation som inte har någon lösning, en situation som inte ens otroligt erfarna lärare vet hur de ska hantera, då känner jag paniken komma. Hur ska jag någonsin kunna bemästra ett såhär komplex yrke?

Jag är lite rädd, rädd att jag inte kommer klara av verkligheten. Klara av den dag då jag själv står där i klassrummet med 20 elever framför mig och ansvaret ligger på mig hur de når målen i skolan. Då det är mitt ansvar när de blir en stor konflikt i klassrummet och elever utsätts för fara. I stunder då rädslan tar över försöker jag ta ett djupt andetag och lyssna på de rösterna i huvudet som säger "Det här är världens bästa yrke". Jag hör då min älskade mosters röst, hon som jobbat så länge i skolans värld och som nyligen gick i pension fortfarande med inställningen "det är det mest fantastiska yrke du någonsin kan få". Jag hör också min mammas väninnas röst som går i pension ungefär då jag ska börja, hennes uppmaningar om att jag valt rätt... När jag andas ut känns det lite bättre.

Nu sitter jag och försöker skriva lite på en rapport till skolan. Vi ska skriva tre rapporter om matematiken på praktiken. Två uppgifter innebär aktiviteter jag ska göra med eleverna och sedan analyser, den tredje handlar om arbetslagets syn på matematiken i skolan. Allt är väldigt spännande men det är också svårt. Tiden är knapp och böckerna är många.

Sen att facket inte gjorde speciellt bra i från sig när det gällde löneförhandlingarna är inte direkt motiverande för varken den nuvarande eller blivande lärarkåren...

Andas in.. " världens bästa yrke", andas ut...

Ute är det höst

Ett år

Idag är det ett år sedan min fantastiska kämpe till morbror fick nya lungor. Ett år sen en för oss okänd man omkom men hade valt att ge sina friska organ till en sjuk kropp. Vilken gåva!

Vägen från operationen var en kamp som många av er vet. Men förra veckan så blev hans sjukskrivning minskad till 50% och tillåtelse att köra bil....
Jag pratade med honom i telefon förra veckan, det är en sån lycka att han finns. Att han andas. Han pratar utan att bli andfådd, han går och lever !

Tacksamheten är oändlig....

Vill avsluta med en uppmaning till er att ta ställning. Kan du tänka dig att vara donator? Det tar kanske max fem minuter för dig att registrera dig i donationsregistret, dessa fem minuter skulle kunna ge en annan människa ett helt liv! Om du bestämt dig ta dig då fem minuter redan nu -  Donationsregistret

Hösten kommer

Kära läsare... sommartorkan drabbade bloggen hårt i år. Jag ber om ursäkt men det är sånt som händer.

Jag har bott två månader i Lund hos mina föräldrar. Efter tre intensiva "semesterveckor" så ska jag nu försöka landa i Skövde och motivera mig till att plugga. Det går sådär...

Tänkte nu ladda upp lite bilder som får mig att längta...