Orka för att orka

Denna höst kommer bli olik alla andra. Jag har nu bott i Skövde i 3 år och jag älskar stan och människorna i den. 3år är många dagar men tiden har ändå gått otroligt fort, mycket har förändrats och mycket har förblivit det samma. Jag har läst 3 år på högskola, 202,5 hp och går nu in på min sista termin. På schemat står ett examensarbete, en kurs i pedagogiska processer och en engelska kurs. Det kommer bli intensivt minst sagt. Trots det ser jag ändå på hösten med förväntan, vill se hur mycket jag klarar av. Jag tycker om att ha mycket att göra, tycker om pressen, tävlingen med mig själv pushar mig att prestera så gott jag kan. En utmaning i höst blir dock min svågers frånvaro. Ingenting har betytt så mycket under de senaste tre åren som när jag fått komma hem till Elin och Oscar efter en trött vecka och bara va. Att umgås helt avslappnat, äta god mat, flumma loss eller djupa diskussioner, med dem kan alla situationer uppstå, beroende på vilken vecka vi har bakom oss. Kommer sakna Oscar, vår trio. Och hoppas att tiden går väldigt fort. Tills dess har jag min syster, som är en av dom starkaste jag känner.  

En utmanande höst ligger framför en tanke som då ofta slår att somliga saker kommer få bort prioriteras. Att jag inte kommer orka träna eller orka gå i kyrkan eller gå på bönegrupp. Men faktum är att ibland handlar det om att orka för att orka. Träna för att hålla sig frisk. Träningen gör att kroppen håller och ger mer energi att orka lite till. Bönegruppen och kyrkan kan jag också lura mig själv till  att tro att jag inte orkar, men det är också där jag kan hämta kraft. Vila i Gud, lyssna till Honom och fylla på kraftverket. 

Sist men inte minst. 

Ord som stannar

Ett ord som jag fastnat för senaste halvåret är ordet våga. Flera gånger om dagen dyker ordet upp bland tankarna. Våga tro, våga hoppas, våga göra, våga satsa.... våga

Jag försöker våga mer än jag kanske gjort innan, somliga saker är mer konkreta än andra. Jag håller bland annat på att övervinna min otroligt starka rädsla för tandläkare, det går ganska bra även om det är tufft. 

Annat handlar mer om att våga mentalt, våga hoppas att allt kommer lösa sig, våga tro på vänner, våga satsa på att göra något nytt... Det är ett bra ord. Inte alltid så lätt men ändå. 

Annat jag tänkt mycket på den senaste tiden är hus. Tänk att någon gång ha ett eget hus, att pyssla med, projekt och att verkligen få göra det till sitt eget. På nyår var jag ute en bra bit utanför Skövde där en kille i 25 årsåldern har köpt ett enormt stort hus som han nu har arbetat med att rusta upp i kanske 3 år. Han flyttade in för kanske ett halvår sen pch han är nu endast klar med nedervåningen... Ett otroligt projekt men det har också blivit otroligt fint. Det är inte utan att man blir lite sugen, kanske inte på ett riktigt så stort projekt men ändå, rätt fränt. Men tills dess kan man ju alltid samla på sig fina idéer.

Ha en fin måndag hörrni :)

Uppdateringen... Nytt år, ny termin.. ni vet

Kära hjärtannes va länge sen det var jag skrev något sist. Livet rullar på i en dundrande fart. Har haft massor att skriva om men inte riktigt kommit mig för...

Det är ett nytt år, ny termin, ny lägenhet, nya kurser... Ni vet hur det är..

Jag har flyttat till en ny lägenhet i en ny del av stan och trivs väldigt bra. Ny-renoverad etta (inte studentlägenhet). Här stannar jag nog ett tag skulle jag tro/hoppas jag.

Jag läser nu näst sista terminen på min lärarutbildning, vilket innebär lite skräckblandad förtjusning. Jag älskar fortfarande att plugga samtidigt som jag längtar ut till att praktisera allt jag lärt mig. Samtidigt har jag en orolig känsla över att faktiskt inte veta vart jag kommer befinna mig om ett år. Oro över att inte få jobb när jag kommer ut, oro över att kanske behöva lämna den här staden som jag tycker så otroligt mycket om. Oro över att kanske få ett jobb och det otroliga ansvar som det skulle innebära. Jag vet att det är ett år kvar men jag oroar mig redan. Funderar till och med på att söka en tjänst till hösten och begära tjänstledigt första halvåret, men det kanske är att ta i?

Just nu läser jag matematik på heltid och engelska på 25%. Både är väldigt trevligt, engelskan kanske lite roligare än matematiken eftersom den känns mer allmänt nyttig. Senare i vår blir det även kemi, den vet jag inte alls vad jag har för förväntningar på.

Livet utanför skolan är också bra, min församling är mitt andra hem. Trivs så otroligt bra, vet att jag har människor runt mig som finns där om något skulle hända. (Inser nu när jag skriver att jag självklart har flera andra hem så som hemma hos föräldrarna i Lund, eller släkten i värmland eller Sundsvall, men ni förstår principen). Min församling och vännerna där är de som tar upp väldigt mycket av min lediga tid både med möten, planering och grupper där jag är engagerad men också allmänt häng med vännerna.

Långt inlägg som för att komma ikapp lite i skrivandet. Glad alla hjärtans dag på er! Hoppas ni får en bra dag... Lämnar er med några bilder som dykt upp på sistone.