Fördelar med att ha kusiner med bra musiksmak är att man alltid får bra musiktips när man träffas... Denna låt är riktigt snyggt gjort och cool text. Bandet har också ett fantastiskt roligt namn, "Den svenska björnstammen". :)
Jag var ju iväg på kusin-träff förra helgen. En träff för barnbarn, och barnbarns barn till Anders och Maja, mormor och morfar. Självklart var även respektive till alla inbjudna. Vi blev en liten skara på 36 personer. Denna helg blev en otrolig succé. Vi höll till i världens bästa sommarstuga nämligen den äldsta mosterns sommarstuga. Huset är ganska litet med endast drickvatten i brunnen ute på gården. Framför huset är en gräsmatta som är stor som en liten fotbollsplan efter gräsplanen börjar vattnet. Förstå vilken idyll!
Dagarna fylldes med Volleyboll, badminton, femkamp, backluckeloppis, sång och självklart bad. Det händer alltid mycket med vår släkt, allting blir en lek. Det är en underbar känsla att se hur så olika människor, så olika åldrar umgås tillsammans. Kusinerna är födda från 1964-1995 tror jag och den yngsta av barnen har nog inte fyllt 2 år förstå vilket liv det blir!
Bland de bästa dessa dagar var nog den sista kvällen runt 10 samlades en stor grupp runt lägerelden och så började vi gå en runda där alla fick svara på följande frågor - Vad gör du nu? Vad ska du göra i höst? Vad ser du fram emot?- när man hade svarat på dessa frågor kom det följdfrågor. Det underbara med denna runda var att det fanns en trygghet att dela både de som är roligt och de som varit jobbigt. Att sitta i en grupp på drygt 25 personer och känna sig så nära alla dessa att man kan dela glädje och sorg. Denna runda tog drygt 4 timmar då var klockan runt 2 på natten.
Jag skulle kunna skriva i evigheter.... så ni får sluta läsa om ni inte orkar.
En annan av de absolut bästa stunderna var då vi hade en kort minnesstund för mormor. Vi hade en tyst minut och Susanna och Sofia sjöng den sång de skrev till begravningen. Tårarna kom, på oss alla tror jag nästan. I texten säger Susanna "Du kan väl komma ibland" och när de hade sjungit färdigt kom brast solen upp på oss och det kändes som hon kom. Vi sjöng några mer sånger som hade skrivits och sjungits vid begravningen sen sa Robban " Bara för att en börjar grina behöver väl inte alla det, vi får ju inte gräva ner oss" och med dom orden vände vinden, skratten kom tillbaka och dagen fortsatte.
Jag tror denna helgen gjorde mormor stolt och glad och att solen var hennes leende mot oss.
För att sammanfatta detta inlägg.... min släkt är nog den bästa som finns. Tack för en fin helg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar