Vill ni veta en känsla som jag inte tycker om?
Känslan av att något bra är på väg att ta slut.
Denna veckan är sista veckan på denna terminen, eller i alla fall sista veckan innan folk åker hem för att fira jul, eller för att flytta tillbaka hem.
I fjol var denna veckan en blandning mellan skratt och gråt. I år... i år vet jag inte hur jag ska känna. Jag är frustrerad. Frustrerad över hur så många som jag tycker så mycket om bara får vara nära mig en kort tid i mitt liv. Jag tycker inte det är rättvist.
Hur är det egentligen meningen att man ska hantera sånt här? Kan någon tala om det för mig? För jag förstår verkligen inte. Samtidigt som jag undrar, vem får man kvar om man bara blir nära de som alltid kommer finnas där?
Jag avskyr avsked. Och jag kan bli irriterad på folk som inte har svårt för det.
Hela mitt inre skriker "Lämna mig inte!!", men vad gör det. Everythings comes to an end...
Det skrämmer mig när jag inte minns mitt sista samtal med någon... I stunden tänker man aldrig att nu är sista gången som det är så här. Sista gången jag står här och du där, vi skrattar och vinkar lite lätt innan jag går in genom porten.
När man sen inser att det va sista gången inser man vilket dumt samtal man just haft, man inser att man inte är speciellt bra på att ta vara på det man har... men men antar att det bara är att lämna sitt förflutna bakom sig, och vem vet kanske korsas våra vägar igen.
"I'll see you in another life when we are both cats"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar