Läraryrket..

Att läsa till lärare är en otroligt berg- och dalbana. Det är det kanske för alla som pluggar men jag menar kanske till och med hela yrket. Ena stunden är man så inspirerad så det bubblar över och känner en sån glädje över yrket man valt, andra stunden möter man en situation som inte har någon lösning, en situation som inte ens otroligt erfarna lärare vet hur de ska hantera, då känner jag paniken komma. Hur ska jag någonsin kunna bemästra ett såhär komplex yrke?

Jag är lite rädd, rädd att jag inte kommer klara av verkligheten. Klara av den dag då jag själv står där i klassrummet med 20 elever framför mig och ansvaret ligger på mig hur de når målen i skolan. Då det är mitt ansvar när de blir en stor konflikt i klassrummet och elever utsätts för fara. I stunder då rädslan tar över försöker jag ta ett djupt andetag och lyssna på de rösterna i huvudet som säger "Det här är världens bästa yrke". Jag hör då min älskade mosters röst, hon som jobbat så länge i skolans värld och som nyligen gick i pension fortfarande med inställningen "det är det mest fantastiska yrke du någonsin kan få". Jag hör också min mammas väninnas röst som går i pension ungefär då jag ska börja, hennes uppmaningar om att jag valt rätt... När jag andas ut känns det lite bättre.

Nu sitter jag och försöker skriva lite på en rapport till skolan. Vi ska skriva tre rapporter om matematiken på praktiken. Två uppgifter innebär aktiviteter jag ska göra med eleverna och sedan analyser, den tredje handlar om arbetslagets syn på matematiken i skolan. Allt är väldigt spännande men det är också svårt. Tiden är knapp och böckerna är många.

Sen att facket inte gjorde speciellt bra i från sig när det gällde löneförhandlingarna är inte direkt motiverande för varken den nuvarande eller blivande lärarkåren...

Andas in.. " världens bästa yrke", andas ut...

Ute är det höst