Så här känner jag mig... Livet leker, (om man bortser från mardrömmen i natt), det är gott att leva. Igår hade vi första Fire träffen och vi var 14 eller 15 stycken vilket är fantastiskt trevligt. Vi hade en god stund tillsammans, vi gick 4 olika namnrundor och mot slutet av kvällen så visste vi varandras favorit godis och varandras skostorlek. Känns som det kan bli en rolig grupp, första kvällen är väl alltid lite opersonlig men tycker ändå jag ser god potential i grupp dynamiken.
När jag kom hem så var jag så full av intryck ville bara ringa till min mamma och prata av mig om allt som hänt, typiskt då är att hon är i Skottland. Hopplöst. Som tur är kunde jag somna ändå.
I morse när jag vakna var dock allt bortblåst för då hade jag drömt en jättejobbig dröm. Allt blev bara fel, Elin och Oscar skulle gifta sig igen men alla var bara jätteelaka mot mig... Det slutade med att pappa puttade ner mig i vattnet när jag hade min finklänning på så jag fick gå hem och missa hela bröllopet medan resten av familjen åkte ut med båten och skrattade gott. Förstå vad arg jag var när jag vaknade.
Nu har jag hunnit bearbeta det hela och är mycket gladare. Solen skiner och jag kan gå till skolan 10 min innan lektionen börjar och ändå vara i jättegod tid. På vägen till skolan träffade jag dessutom en av personerna som var med igår, så allt är gott.
Sitter nu i mitt rum och ser ut och upp mot en klarblå himmel. Ska äta upp och sen gå ut en stund innan det är dags för lektion igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar