Denna höst kommer bli olik alla andra. Jag har nu bott i Skövde i 3 år och jag älskar stan och människorna i den. 3år är många dagar men tiden har ändå gått otroligt fort, mycket har förändrats och mycket har förblivit det samma. Jag har läst 3 år på högskola, 202,5 hp och går nu in på min sista termin. På schemat står ett examensarbete, en kurs i pedagogiska processer och en engelska kurs. Det kommer bli intensivt minst sagt. Trots det ser jag ändå på hösten med förväntan, vill se hur mycket jag klarar av. Jag tycker om att ha mycket att göra, tycker om pressen, tävlingen med mig själv pushar mig att prestera så gott jag kan. En utmaning i höst blir dock min svågers frånvaro. Ingenting har betytt så mycket under de senaste tre åren som när jag fått komma hem till Elin och Oscar efter en trött vecka och bara va. Att umgås helt avslappnat, äta god mat, flumma loss eller djupa diskussioner, med dem kan alla situationer uppstå, beroende på vilken vecka vi har bakom oss. Kommer sakna Oscar, vår trio. Och hoppas att tiden går väldigt fort. Tills dess har jag min syster, som är en av dom starkaste jag känner.
En utmanande höst ligger framför en tanke som då ofta slår att somliga saker kommer få bort prioriteras. Att jag inte kommer orka träna eller orka gå i kyrkan eller gå på bönegrupp. Men faktum är att ibland handlar det om att orka för att orka. Träna för att hålla sig frisk. Träningen gör att kroppen håller och ger mer energi att orka lite till. Bönegruppen och kyrkan kan jag också lura mig själv till att tro att jag inte orkar, men det är också där jag kan hämta kraft. Vila i Gud, lyssna till Honom och fylla på kraftverket.
Sist men inte minst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar