Det är verkligen väldigt små saker som kan förgylla vardagen. Ett skratt, ett samtal eller en snöflinga.
Senaste veckan har jag spenderat mycket tid ensam hemma i lägenheten och jag måste säga att det är de där små påminnelserna om att omvärlden finns och fortfarande rullar som gör att jag överlever ;).
Dagar med föreläsningar från 8-17 kan låta tråkigt men jag tycker det är skönt att få komma ut bland folk och det är stimulerande att lära sig något nytt (även om jag mest blir förvirrad på fysiken så är det ändå lite stimulerande).
I helgen höll jag på att gå av på mitten så tråkigt jag hade, det var då jag bestämde mig för att gå ut på stan en stund. Jag gillar att titta på folk. Samtidigt som jag nu skriver detta inser jag att jag nog skrev om just denna dag i mitt förra inlägg så låt oss skippa detta resonemang.
Igår ringde det på skype, det var då två glada kusiner och en bror som ville surra (prata) lite. En från Wistler, Canada, en från Piteå och en från skåne. Vi hade ett mycket roligt samtal, flummigt men ändå väldigt roligt. Ett gyllende ögonblick (kanske en gyllene timme) en vanlig tråkig tisdag.
Jag har fått ont i halsen och ett flertal skräckhistorier förbjuder mig att träna. Jag har inte varit så mycket för träning tidigare men jag jobbar hårt för att få igång en tränings-rutin. Det är också ett bra sätt att få dagar och kvällar att gå. Och det känns mer okej att slöa hela kvällen om man tränat innan.
I dag har dagen förgyllts med snö. Vackra snöflingor har långsamt seglat ner från himlen hela dagen. Sen förgylldes kvällen med mys hos syster.
Nu ska jag snart lämna månen och gå hem genom snöiga och kalla Skövde med ett glatt hjärta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar